Att lära sig ett språk är som att resa

Att lära sig ett språk är som att vara på resa. Det är att lämna tryggheten och kasta sig ut i något märkligt, oförutsägbart och i många fall helt annorlunda än vad man är van vid. Det är att glömma allt man trodde att man visste om hur saker är och ska vara. Att lära sig ett nytt språk är som att leta sig fram i en främmande stad med bara en grovt ritad karta till hjälp. Det är att se sig storögt omkring och önska att man kunde suga i sig allt, lagra det i minnet och plocka fram det när man så vill. Det är att ständigt vara på sin vakt, att ständigt observera, imitera och (ibland lönlöst) försöka att inte sticka ut.

Men man kommer att glömma solkrämen hemma och bränna axlarna. Man kommer att trampa i hundlort på gatan. Det slår aldrig fel. För det här med att lära sig ett nytt språk, det är att ta fel tunnelbana och hamna någon helt annanstans. Det är att ha för lite kläder på sig i ett tempel och bli utstirrad för att man inte kan äta med pinnar. Det är att sakta men säkert anpassa sig till en annan temperatur, en annan dygnsrytm, en annan bakterieflora. Att först motsträvigt, sedan alltmer förtjust, vänja sig vid nya vanor. Och i bästa fall, om man lägger ner tillräckligt mycket tid och möda på det, att till slut kunna följa med i dansen på en folkfest, lyckas pruta sig till samma pris som en infödd hade betalat, eller ta sig igenom en hel vandring i djungeln utan att bli myggbiten. Det är en känsla som är svårslagen.

Men det är också något alldeles särskilt med känslan av att komma hem från en resa. Doften av hemma som slår emot en när man öppnar dörren. Lättnaden över att äntligen få prata sitt eget språk igen. Att prata sitt eget språk är som att slå sig ned i sin skönaste, mest nersuttna favoritfåtölj, att äntligen få andas ut och inte behöva tänka. Det egna språket är som en garderob där alla kläder passar perfekt. Det är elektronik som alltid fungerar, det är bussar som går i tid, det är en mataffär som har precis allt man kan tänkas behöva. Var och en som har försökt skapa sig ett nytt hem på någon annan plats, var och en som försökt känna sig hemma i något annat språk, vet att det aldrig riktigt blir detsamma.

Och trots det är vi många som aldrig slutar försöka, för vi älskar att upptäcka. Vi älskar att lära.