Ordlek och finurligheter

En liten dikt om grammatik

I dag är det Grammatikdagen. Det firar jag genom att publicera en liten metagrammatisk dikt som jag skrev någon gång för ett par år sedan. En varning bör utfärdas: för att förstå alla referenser krävs fördjupade kunskaper i grammatik. Tycker du att den här dikten är rolig? Hatten av för dig. Då är du också grammatiknörd (nästan lika nördig som jag, som sitter och skriver dikter om grammatik på sin fritid…).

Metagrammatik

Jag är singular

Jag är predikativ

Förr levde jag i imperfekt

nu lever jag i presens

Jag vet hur man gör en bisats

Jag använder objekt,

sammansättningar och avledningar

En ofullbordad sats…

Kanske ett nybildat particip

En verbpartikel att hitta på, slita ut och glömma bort

 

Om jag finge använda mer konjunktiv

Skulle jag ropa: Leve optativen!

Hurra för interjektioner!

Använd mer imperativ!

 

Jag verbaliserar och nyordsskapar

Jag skriver om skrivande

Blanka fan i ordföljden jag ger.